Niclas skrev sig frisk

I vår stressiga vardag med ständigt höga krav, är det många idag som behöver en ”time-out”. För vår BoD-författare Niclas Severinsson hjälpte det att skriva…

Panikångest, är det allt vanligare eller bara mer diskuterat? Oavsett så är det ett faktum att var tredje svensk någon gång i livet får en panikattack och runt 200 000 svenskar lider av paniksyndrom med återkommande attacker. Detta hände bland annat Niclas. Han blev sjukskriven våren 2016, diagnostiserad med paniksyndrom och utvecklade agorafobi (rädsla för offentliga platser). Detta gjorde att han blev sittande hemma större delen av dagarna eftersom han hade svårt att gå ut. Han gick igenom en tuff period i livet.

Då han var hemma väldigt mycket blev han ganska rastlös och kände att han ville göra något av all tid han plötsligt motvilligt fick och ville också lämna något till eftervärlden. Han bestämde sig för att skriva en bok. Det hjälpte honom att komma på andra och nya tankar. Sång, teater och att berätta historier har Niclas alltid tyckt om, så varför inte börja skriva? Han beslöt sig för att bli egenutgivare, för att på så sätt ta författarskapet i egna händer.


Hur mycket orkade du skriva när du började med ditt bokprojekt? Hjälpte det dig att komma på andra tankar och att få skriva av dig?
Panikångesten tog ganska mycket på krafterna i form av tankeverksamhet men jag var i relativt god fysisk form. Skrivandet hjälpte mig att fokusera på något annat och det var nyttigt för mig i det skeendet. Jag satte som mål att skriva 1 000–1 500 ord per dag, vilket jag oftast lyckades med. Anledningen till att jag ville skriva just det antalet ord handlade nog mest om att jag ville känna att jag hade åstadkommit något under dagen. Ofta omarbetade jag texten men det viktiga var att jag skrev något. När jag märkte att skrivandet blev ett ljus i den annars mörka vardagen blev jag ännu mer motiverad, eftersom det hjälpte mitt psykiska välmående. Min fantastiska fru stöttade mig alltid och stod ut med mig när jag hela tiden ville diskutera och prata om mitt bokprojekt (vilket jag i efterhand förstår måste ha varit väldigt påfrestande).
Var skrivandet en viktig anledning till ditt tillfrisknande?
Det var många saker som hjälpte mig på vägen tillbaka till att bli någon form av frisk människa. Att skriva och fokusera på något var absolut en viktig anledning. Det är oerhört lätt att hamna i ett tillstånd av hopplöshet där man får föreställningen att ingenting kommer hjälpa, men jag tror att det är väldigt viktigt att sysselsätta sig så gott det går. Det måste inte handla om att skriva en bok men något som hjälper en att tänka på annat och ge mening åt vardagen. Jag skulle absolut rekommendera personer i liknande situationer att aktivera sig på något sätt.Med tanke på att detta är din första bok, vilka motgångar mötte du?
Trots att jag läst väldigt många böcker i allmänhet och deckare i synnerhet var det förvånansvärt svårt att få allt att gå ihop rent innehållsmässigt. Men som tur är finns det egentligen inget rätt eller fel när man skriver. Det är det som är fördelen med att skriva själv. Man har chansen att sätta sin egen prägel på boken. Även om det finns väldigt breda möjligheter när man skriver så finns det ändå en del väldigt goda råd att få. Detta fick jag hjälp med av BoD – Books on Demand. Med alla mina frågor om allt från storlek på texten till hur marginalen skulle se ut är jag mycket tacksam för tålamodet mina kontakter på BoD haft med mig. Man behöver verkligen inte känna att man måste vara proffs när man startar ett bokprojekt. Det tog ungefär två år från att jag började brainstorma och skriva ner alla möjliga saker som boken skulle kunna handla om till det att den blev färdig och publicerad.Hur gick du till väga och hur planerade du ditt bokprojekt?
Jag satte egentligen ingen press på mitt skrivande och jag hade inte satt något datum för när jag ville att den skulle vara klar. Men jag visste att när själva manuset var klart var det ändå mycket kvar att göra. Utformningen på både innehållet och omslaget tog tid det också. Jag hade först en tanke att skriva en bok som handlade om det jag gick igenom i min sjukdomssituation men jag kände att det skulle bli lite väl utlämnande. Att skriva och publicera en bok är väl utlämnande i sig men inte på samma privata plan. Jag läser mycket deckare och kriminalromaner själv så det blev naturligt att min bok skulle bli just en sådan.
Jag har fått hjälp med både korrekturläsning och språkgranskning av personer i min närhet och jag tror att vi har gjort att väldigt noggrant arbete. Jag tycker att det har varit skönt att arbeta med boken på det sätt som jag själv velat och jag har fått bestämma över både utformning och innehåll.

 

Författaren

 

Niclas Severinsson (f. 1987) är född och uppvuxen i Katrineholm men bor numera i Jönköping. Vintern 2018 debuterade han med kriminalromanen ”En eld som brinner”. Boken utspelar sig i Stockholmsområdet och i centrum står privatdetektiven Sixten Salomonsson. Niclas beskriver sitt skrivande som aktuellt, realistiskt och allvarligt med en underton av humor.

Köp boken i BoD:s bokshop

En eld som brinner

Ett äldre par hittas mördade i sitt hus i ett samhälle utanför Stockholm och de lokala poliserna Ayleen Madani och Uno André kopplas in. De förbryllas över utförandet av morden och ber den något underliga privat-detektiven Sixten Salomonsson om hjälp. Utredningen leder snabbt in på ett spår om en hemlig organisation som håller på att etablera sig i landet. De sprider sitt budskap på ett hänsynslöst sätt och fallet visar sig bli mer personligt än någon av utredarna kunnat ana.

Vad bygger dina idéer och karaktärer på?
Det finns nog inspiration från mycket jag själv sett eller upplevt i boken, det mesta i vardagslivet, och jag är väldigt präglad av andras böcker även om jag jobbat hårt för att mitt eget skrivande ska vara unikt. Det var någon som sa något i stil med att ”skriv den bok som du själv vill läsa” och i min egen bok finns det inslag av saker som jag själv tycker är intressant, och förhoppningsvis känner läsaren igen sig i många av situationerna eller karaktärerna som beskrivs. När jag skrev karaktärerna försökte jag först och främst göra dem varierande och intressanta. Huvudpersonen är en sådan karaktär som man kan ha åsikter om eftersom man troligen känner någon som är ganska lik honom. I övrigt är nog karaktärerna en blandning av personer jag själv har antingen i min närhet eller bekantskapskrets.Din historia krävde en del researcharbete, var det svårt att hitta information?
Som tur är lever vi i en värld där det mesta är lättillgängligt, så informationen jag behövt har jag kunnat ta del av hyfsat enkelt men bearbetningen tog desto längre tid. I mitt fall handlade det bland annat om att lära mig så mycket som möjligt om den organisation som florerar i boken. Jag har försökt att skriva om aktuella teman som gör att läsaren känner igen den tiden vi lever i idag. Men handlingen och innehållet har jag hittat på. Däremot har jag jobbat hårt med att se till att det som berättas i form av detaljer och liknande ska vara så autentiskt som möjligt. Just för att boken ska upplevas så rimlig som det bara går.

Nå läsarna

Vem är din målgrupp?
”En eld som brinner” riktar sig som de flesta andra deckare till alla människor som ser ett underhållningsvärde i att läsa den typen av böcker. Och genom mitt sätt att skriva, så hoppas jag att gemene deckarläsare känner igen sig och faller för både handling och språk. I en tid av nyhetssökande så har jag försökt att skriva ett manus som är aktuellt idag och jag hoppas att den som läser boken känner att den verkligen ligger i tiden. I övrigt tycker jag om att interagera med människor och det hade ju varit roligt om folket i Jönköping, där jag bor, skulle uppskatta den så jag kan få skaka en och annan hand.Har du funderat på hur du skall marknadsföra din bok?
Det första jag ville göra var att marknadsföra boken på en lokal nivå. Jag fick hjälp att få kontakt med en lokal tidning som nappade på min historia och mitt bokprojekt. Detta ledde till att Cecilia Nilsen Palm publicerade artikeln i flera tidningar såsom Jönköpings-Posten, Smålands Dagblad, Vetlanda-Posten, Tranås Tidning och Smålands-Tidningen. Bättre publicitet är nog svårt att få. Vad det ger på sikt är lite för tidigt att säga. Jag vände mig också till stadsbiblioteket där jag bor och även där hade jag tur då de valde att köpa in boken till ett av sina bibliotek. I övrigt har jag försökt via vissa sociala medier att sprida budskapet om min bok och de flesta vet väl att nyheter färdas snabbt där. Min förhoppning är att uppmärksamhet ger mer uppmärksamhet men det gäller att jobba hårt för att se till att folk får höra talas om boken, till en början är det bara du själv som kan göra något åt det och det gäller att inte ligga på latsidan. Nästa steg är att försöka sälja in boken hos lokala bokhandlare och göra boken ännu mer tillgänglig.

Niclas tips till andra författare:

"Skriv skriv skriv, till att börja med. Om du förväntar dig exemplariska meningar på en gång ska du nog tänka om. Jag tycker det viktiga är att arbeta fram en text, oavsett om den är bra eller inte. Det finns gott om utrymme att omarbeta och både skriva och läsa om. Tro på dig själv. Fördelen med att skriva och skapa själv är att det är du som unik individ som gör det. Det är meningen att det inte ska finnas något exakt likadant redan. Våga tänka utanför din box, oavsett hur den ser ut. Det är du som bestämmer och njut av möjligheten att få börja från noll och sluta på hundra."

Lämna ett svar

*Obligatoriskt fält