Sökarens handbok

Abdallah Ibn Alawi al-Haddad

Profeten, må Guds frid och välsignelser vara med honom, sade: I början av varje århundrande kommer Gud helt visst att sända en person till detta samfund som förnyar dess religion. Imam Abdallah al Haddad var det elfte islamiska århundradets förnyare (mujaddid). Han var, med all rätt, berömd för sina djupa kunskaper och för att omisskänneligen vara en av Guds vänner (waliy). Hans böcker trycks fortfarande i stora delar av den muslimska världen, vilket vittnar om hans stora betydelse och inflytande.

Imam al Haddad föddes 1044 e. H. i staden Tarim i södra Jemen och växte upp i en miljö där tonvikt lades på fromhet, sparsamhet och kunskap, och där det fanns en kompromisslös törst efter gnosis (marifa). Han var ättling till Profeten, må Guds frid och välsignelser vara med honom, genom Imam al Husayn, må Gud vara nöjd med honom. Hans förfäder i släkten Alawiy hade under flera århundraden frambringat generation efter generation av stora lärda med djup insikt om Gud.

I större delen av sina skrifter försöker Imam al Haddad skapa en fast grund för tro och visshet hos läsaren. Han uppfattade tidens tecken och lade märke till ett falnande intresse för andlig mognad, religiösa studier och att människor fjärmade sig från religionen. Han bemödade sig därför om att skriva kortfattade, klara och okontroversiella texter. Många av hans böcker är sammanfattningar av Imam al Ghazalis mästerverk Återuppväckandet av de religiösa disciplinerna (Ihya ulum al-din).

Efter att ha vigt sitt liv åt att kalla människor till Gud dog Imam al-Haddad på kvällen den sjunde dhu al qada 1132 e. H. och begravdes i Tarim.