HUM.L.A.

Joran

Skribent, skriftställare, berättare eller riktigt enkelt, skrivare, är epitet som kunde platsa på den blanka sidan i Vem är vem? Även romanbyggare, med utopiska drömmar om människors utsökta val av omsorgsfull demokratisk jämlikhet som statsskick och uttalad livsstil, kunde accepteras. Sökande svaren på frågor om hur vi vill gestalta vår gemensamma framtid, inte utan förtjusning över att få uppleva starkt engagemang ifrån alla och envar. Vore ju värt att berätta om, hur vi tillsammans kan planera för mänsklighetens nästa steg. Med god tid och eftertanke för att bli överens om långsiktiga hållbara mål.
Eftertanke är en slags medicin som kan bita på den sjukliga brådskan. Den är i högsta grad profylaktisk och finns endast på de erfarnas apotek. Önskan för författaren att söka sig dit är uppfordrande men vägen dit dåligt utstakad. Man kan ju gå vilse på så många sätt. Alternativa planer känns tryggt när spelplanen visar sig vara en labyrint. Vägen till målet står allt oftare att finna utanför kartan. Den spännande processen att utforska vad som lett fram till nuvarande situation är mer intressant och användbar för att kunna påverka vart nästa steg skall leda.
Den vägledande insikten blir att de goda idéerna och de praktiska handlingarna är de viktiga bärarna av önskvärda framgångar, inte de enskilda individerna. Att verka men inte synas är att föredra gentemot det omvända.
Hellre anonym än okänd, vore ett motto att omhulda.