Ruts Öden och Äventyr

Anne Lundberg

Anne Lundberg bor i sitt barndomshem tillsammans med man och två katter, hon har två utflugna barn och ett barnbarn för vars skull denna bok har kommit till.
Anne jobbar till vardags som vårdbiträde på ett äldreboende medan fritiden förutom att umgås med barnbarnet ägnas åt att sköta om den stora trädgården mellan spelningarna med countrybandet.

Så här säger Anne själv om sitt skrivande:

Jag har ända sedan jag var liten varit väldigt förtjust i de gamla klassiska sagorna med prinsessor och prinsar och det var ständigt föremålet för mina lekar och motivet på mina teckningar en bit upp i skolåldern. Under tidiga tonåren började jag skriva dikter och det var väl då som rimmandet kom in på scenen, jag tänker ofta i rim även när det inte ska skrivas sagor.
Sagan om Rut blev till för ganska många år sedan och har legat halvt bortglömd i en låda och det var först när jag blev mormor som jag kom att tänka på att det vore trevligt att kunna läsa om Rut för mitt lilla barnbarn, men utan bilder blir det inte roligt så jag frågade min kollega Sussie på äldreboendet om hon hade lust att hjälpa mig och det ville hon till min stora glädje!
Nu är min förhoppning att både barnbarnet och andra barn därute ska tycka om sagan om Rut!

Sussie Westerdahl

Så här presenterar sig Sussie själv:

Jag heter Susanne, men kallas mest för Sussie. Jag börjar närma mig 50års strecket och det är något jag tycker om. Jag har alltid sett mig själv lite som en "tant" och äldre personer ligger mig varmt om hjärtat. Därav är mitt yrke undersköterska på ett äldreboende.
Jag har 4 barn och lever med en sambo i ett hus i Hallstavik.

När jag var yngre ritade jag gärna, som många yngre gör och när jag fick barn så ritade jag med dem. Men jag målade eller ritade sällan för egen del, av egen lust...
När sen min mamma, som var lite av en hobbykonstnär, gick bort 2020 tog jag vara på hennes akvarellpennor. Jag började färglägga lite tillsammans med min yngsta son, men så började jag rita själv. Jag märkte då till min förvåning, att handen lydde det hjärnan tänkte.
Så började jag rita mer och mer, köpte på mig färger, ritade och färglade av hjärtats lust, utan att jämföra mig med andra och utan prestation. Bara ren och skär Lust!
Det var då som Anne, lite blygt berättade för mig om hennes saga, hon frågade om jag kunde rita lite bilder till den. Jag lovade att försöka....och på den vägen är det.